Tårar och saknad!
Ush, kom precis hem från Emmas avskedfest. Jag grät. Jag gråter aldrig. Men hon kommer att vara borta i ett år. Det är inte okej...
Men jag har lovat henne och mig själv att jag kommer innan hon åker.
Det kändes bättre att säga: "vi ses imorgon", då är allt fortfarande som vanligt, än "vi ses om ett år"....
Men nu ska jag dricka mitt te och gud vet vad...
Godnatt!
Vet inte riktigt hur gamla vi är här men Emmas och min familj är
och besöker Astrid lindgrens Värld. Jag minns det fortfarande, jag
var helt salig, Astrid Lindgren var för mig som Gud är för kristna!
Vad små vi var! (Emma till vänster och jag till höger)
Kommentarer
Postat av: Ida
=(
Trackback
