Rebeccas värld

Ibland vill man bara skriva av sig och jag vet att många använder bloggar till det. Jag är personligen ingen som öppet berättar om allt som pågår i mitt huvud, framförallt inte så officiellt. Tyvärr är väl det en del av mitt problem, att jag sällan vågar lita på någon. Jag gjorde det en gång (för 100 år sen) och det som hände sen var det värsta jag varit med om.
Och att få beviset om och om igen, att man faktiskt inte kan förlita sig på någon annan än sig själv, ja det är ju så det är.
Det finns en värld som bara jag vet om (jag vet detta låter psycho) men den är lugn och fridful, bara jag som finns där. Ibland går jag dit och jag vet precis hur det ser ut. Jag har inte plockat fram den världen på flera år men nu det senaste har den kommit fram allt mer och det skrämmer mig. Jag gör så när jag blir rädd (för vad som helst) går dit där ingen annan kan se mig. Jag gör det istället för att ta itu med det som får mig att fly dit, för egentligen vet jag att det är det jag borde göra. Kalla mig konflikträdd eller vad som men jag fungerar på det sättet, eller ja, har gjort det de senaste åren. 
Men nu är den där jävla världen här igen och jag vet inte var jag ska vända mig. Jag vet ju att jag kommer kunna leva parallellt med den men jag vill inte det...

Dagens:

-Låt: Hello - Evanescence
-Att göra: Träna
-Borde göra: Städa


"playground school bell rings again
rain clouds come to play again
has no one told you she's not breathing?
hello i'm your mind giving you someone to talk to
hello

if i smile and don't believe
soon i know i'll wake from this dream
don't try to fix me i'm not broken
hello i'm the lie living for you so you can hide
don't cry

suddenly i know i'm not sleeping
hello i'm still here
all that's left of yesterday"