Rebeccas värld

Hemma från Stockholm nu, eller ja, det var jag igår kväll vi 23-tiden men då hade jag inte riktigt blogg i fokus efter att ha kört bil i ca. 6 timmar. Det var en pärs ska jag säga. Efter några timmar började det kännas som om jag precis sett maraton på 5 filmer och ögonen bara vill blunda för att vila en liten stund. Det gjorde jag givetvis inte men det var väldigt lockande! Fick i mig en kopp kaffe på vägen och ut och sprang runt macken med Anna. När jag såg skylten: "Välkommen till Göteborg" blev jag riktigt glad!

För övrigt vet jag inte vad jag ska tycka om Stockholm, själva resan var härlig med vissa undantag.

Vi startade från Göteborg klockan 7 på lördag körde mot Stockholm. Uppresan gick fin fint och vi var framme runt 13-tiden och hittade vårt vandrarhem direkt. Vi skulle inte få vårt rum förrän 15.00 så vi började med att ta en tur i Gamla Stan för lite shopping och cafe.
Men det var när vi skulle gå och handla lite frukost som jag insåg att min plånbok varken låg i väskan eller påsen jag hade med mig. Helvete! Jag och Ida sprang tillbaka till caféet för att titta där men där fanns den inte och vi insåg att den blivit stulen.
Så jag fick ringa och spärra mitt kort direkt och sen till polisen i och med mitt körkort som jag behövde eftersom jag skulle köra hem dagen efter.
Tanten i luren sa att jag absolut inte fick köra, tänk om jag krockade, blev medvetslös och ingen kunde identifiera mig. Vad skulle kunna hända? Hade jag fått sämre vård? Hade jag blivit bortadopterad för att ingen visste vem jag var när jag kom till sjukhuset? Jag tror inte riktigt att detta var ett megaprobelm!
Jag och Ida fick bege oss till Polishuset i Stockholm för attanmäla stölden (kan skriva senare hur polisen har formulerat sig i anmälan).
På vägen mot polisen kom en parad med zombies som blev fysiska och började klänga på mig. Jag, som normalt sett inte har problem med sånt, fick panik. Jag började skrika och gråta och mamma som var i telefon blev arg för att jag skrek och inte sa något.
Ida fick ta över luren och skälla ut henne för att hon skällt ut mig. Tillslut kom vi iaf fram till polishuset och fick gjort en anmälan.
Men det verkliga problemet kom när vi skulle ut och käka och sen festa. Jag hade ju inget leg så vi fick övertala en restaurang om att bara få käka vilket gick ganska bra. Därefter när vi skulle till ett ställe där temat var 90-tal, kom vi på att jag och Sara inte är helt olika. Så som tur var lyckades jag komma in på hennes leg, så kvällen blev lyckad ändå. Men att gå in på falskeg som 19-åring var ju inte jätte peppande och låna över 1000 spänn av Ida på hela resan var inte heller det bästa. Menmen, fanns inte mycket annat jag kunde göra.
Söndagen innebar också lite shopping och glasscafé, Ben&Jerry's, nice. Där satt det en man som konstant sa: "Gode Gud hjälp mig, hjälp, jag behöver hjälp, gode Gud" Lite läskigt!

Men resan överlag var iaf lyckad, sälskapet gjorde det helt klart :)

(Så där Robert, nu är inlägget klart ;))