Veckans "händer inte"

Man går in på Facebook, alla ändrar sin status till: "ååååh, vilket underbart väder", "baaakis idag!", "Ikväll är det grill och mys" osv.
Man går på stan och ser hur alla skrattar och äter glass i det fina vädret.
Allt ser så ljust ut. Men det finns en familj vars ljus slocknade i onsdags och det kommer nog aldrig lysa helt igen.
Jag fick veta det i torsdag, precis innan jag skulle in till stan och fira valborg med mina vänner. Det blev för mycket och jag klarade inte av att åka in till stan, ha roligt och skratta, när jag vet. Han var inte lycklig, hans famlij är allt annat än lycklig. Jag tänker på hans pappa som fann honom, hängandes, hur överlever man en sådan upplevelse, gör man det? Så många han lämnade bakom sig, jag önskar bara att vi kunde förstå varför, framförallt hans famlij, de kommer alltid skylla på sig själva.
Jag kommer ihåg när jag suttit på bussen och sett honom med sin lillebror (som är i min brors ålder), när de har pratat och skrattat. Jag minns att jag varje gång tänkte på att det var så fint med två bröder som verkade så nära. Nu finns inte den ena, hur klarar man det som lillebror?
Det är sjukt! Jag har pratat och träffat den killen och nu finns han inte mer?
Hur mycket krävs det för att en person ska hänga sig? Mod, ångest... För hänger du dig finns det ingen chans att du överlever, det finns det ofta i andra fall. Jag har bara så svårt att förstå det. Hur allt liv runtom kan gå vidare så lätt, för vissa har allt stannat...
När något sådant händer kommer tankarna upp; man kan aldrig ta något för givet, det kan ta slut och försvinna i morgon!

Idag klockan 18:30 hålls en minnesgudstjänst för Ludvig.


Vila i frid Ludvig!

Kommentarer
Postat av: Cissi

Mental kram Becca....

2009-05-03 @ 23:04:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0