Känslor osv
Idag när jag och Ida satt på mitt rum såg vi Jonathan gå över trädgården mot bilen. Han hade kostym på sig och gick med huvudet hängande och ihopsjunkna axlar.
Ludvigs begravning var idag.
Jag valde att inte gå dit av två anledningar.
1. För mig är begravningen till för att nära vänenr och släkt ska få chansen att sörja. Att personer, som gick i samma som honom när vi var små osv, gick är för mig inte självklart. Klart att man ska vara där och stötta familjen men har man knappt pratat med personen kanske inte det är ett jättestöd för famlijen. Dessutom tar det upp plats i kyrkan.
2. Min bror är den känsliga av oss och han börjar alltid gråta på begravningar. Och när han gråter, då gråter jag. Det är jobbigt att se sin lillebror ledsen. Själva händelsen klarar jag, det där med att visa känslor är inte min grej. Men att se andra ledsna då blir jag ledsen. Jag vet egentligen inte varför jag inte gillar att visa känslor, eller jo det vet jag nog egentligen, men jag tror det delvis har med personligheten att göra. Min bror fick den egenskapen, inte jag.
Att visa känslor är det samma som att utelämna dig själv, det klarar inte jag av. Hamnar jag i en situation där känslor är inblandade på ett eller annat sätt väljer jag att se bort det, det finns olika sätt att göra det på. Det kan ibland verka som att jag är väldigt känslokall, det är helt fel. Jag har precis lika mycket känslor som andra, jag har bara svårt att visa dem, även om jag skulle vilja så tar det emot. Jag antar att vi alla fungerar olika när det gäller det, men så är det för mig och det är naturligt. Att tydligt visa för dem man älskar att man tycker om dem är svårt för mig, famlij och vänner osv, det kanske ibland kan vara svårt att förstå att jag bryr mig så mycket som jag gör. Men tanken att "tänk om jag blottar mina känslor och responsen inte blir som jag hoppats", vad gör jag då?
Jag vet att folk alltid sagt till mig att folk jag träffat några gånger kan jag verka trevlig men inte mer, som om jag fortfarande testar dem. Men så fort du passerat "min gräns" blir det helt annorlunda, då kommer en helt annan sida fram.
Kvällen var en riktigt härlig kväll! Grillspett och lite mysiga filmer! Kan inte bli bättre!
Och så är det ledigt i tre dagar till, det blir bara härligare! =)
Ludvigs begravning var idag.
Jag valde att inte gå dit av två anledningar.
1. För mig är begravningen till för att nära vänenr och släkt ska få chansen att sörja. Att personer, som gick i samma som honom när vi var små osv, gick är för mig inte självklart. Klart att man ska vara där och stötta familjen men har man knappt pratat med personen kanske inte det är ett jättestöd för famlijen. Dessutom tar det upp plats i kyrkan.
2. Min bror är den känsliga av oss och han börjar alltid gråta på begravningar. Och när han gråter, då gråter jag. Det är jobbigt att se sin lillebror ledsen. Själva händelsen klarar jag, det där med att visa känslor är inte min grej. Men att se andra ledsna då blir jag ledsen. Jag vet egentligen inte varför jag inte gillar att visa känslor, eller jo det vet jag nog egentligen, men jag tror det delvis har med personligheten att göra. Min bror fick den egenskapen, inte jag.
Att visa känslor är det samma som att utelämna dig själv, det klarar inte jag av. Hamnar jag i en situation där känslor är inblandade på ett eller annat sätt väljer jag att se bort det, det finns olika sätt att göra det på. Det kan ibland verka som att jag är väldigt känslokall, det är helt fel. Jag har precis lika mycket känslor som andra, jag har bara svårt att visa dem, även om jag skulle vilja så tar det emot. Jag antar att vi alla fungerar olika när det gäller det, men så är det för mig och det är naturligt. Att tydligt visa för dem man älskar att man tycker om dem är svårt för mig, famlij och vänner osv, det kanske ibland kan vara svårt att förstå att jag bryr mig så mycket som jag gör. Men tanken att "tänk om jag blottar mina känslor och responsen inte blir som jag hoppats", vad gör jag då?
Jag vet att folk alltid sagt till mig att folk jag träffat några gånger kan jag verka trevlig men inte mer, som om jag fortfarande testar dem. Men så fort du passerat "min gräns" blir det helt annorlunda, då kommer en helt annan sida fram.
Kvällen var en riktigt härlig kväll! Grillspett och lite mysiga filmer! Kan inte bli bättre!
Och så är det ledigt i tre dagar till, det blir bara härligare! =)
Kommentarer
Trackback
